En retrokamp med långa anor
Det har gått 37 år sedan Mario, och brorsan Luigi, stampade på sin första Goomba. I varje fall om man bor i Japan eller USA.
För Super Mario Bros. såg dagens ljus 1985 i dessa länder medan Europa fick vänta ytterligare två år innan Mario klev in i våra tv-apparater.
Klassisk gaming i smidigt format
Vi som var med på den tiden minns hur stort det var att sitta och lira tv-spel tillsammans med våra kompisar. Ofta samlades man i stora halvcirklar kring tv:n och skickade runt handkontrollen, som om vore den en sorts fredspipa.
Eller så hade man snåla kompisar som mest ville sitta och spela själva inför publik. Dock var det såpass spännande att man lät dem hållas.
Det kunde också vara så att vissa av kompisarna var extra vassa på vissa delar av en bana. I kollektivets namn lät man då dessa ta hand om partierna som de hanterade bäst – för man ville ju trots allt se vad som väntade längre fram i spelet.
Numera kan man återuppleva denna tid genom retro-konsoller som samlar 80- och 90-talens spel till en fraktion av vad det kostade ”back in the day”: https://dingadget.se/retro-spel.
Idag har gejmandet förändrats drastiskt mot hur det var då. Ofta spelar man numera online mot folk över hela världen och det mindre vanligt att man samlas kring en och samma skärm.
Det är den ensamma spelarens tid, och det är förstås häftigt att kunna spela mot folk över hela planeten, men frågan är om man inte har gått miste om något.
För det är lätt att lura sig själv att man är social när man sitter ensam på sitt rum och lirar med och mot världen.
Dock går det inte att komma ifrån att fysisk närhet, att sitta i samma rum, är en stor del av vad det innebär att vara människa.
Vi är ett socialt djur, en interaktion som inte går att ersätta med vare sig MMO-spel eller VR.
